Drömmar utanför normen.
Jag har tänkt mycket på mitt liv och min framtid på sistone.
Jag har insett så mycket det senaste året, vad gäller hur samhället ser ut och vilka normer och krav jag påverkas av. Jag har helt enkelt insett att det inte behöver vara på ett visst sätt, och att en del saker kan vara rentav skadliga för mig, och jag försöker hitta alternativ som passar just mig.
Jag funderar självklart mycket på yrkesval. Att jag ska bli läkare har varit "självklart" länge, och jag gick klart en termin på läkarprogrammet innan jag slutade (eller tog studieuppehåll, jag har kvar min plats). Jag har tänkt att ett jobb som läkare skulle erbjuda mig en stabil ekonomi, en känsla av att ha ett meningsfullt jobb och självklart en viss status. Jag har inte gett upp det här yrket ännu, men jag funderar i alla fall mycket på alternativ.
Jag har nyligen börjat studera japanska spåket och kulturen (Japanologi), vilket ur ett jobbperspektiv är ganska värdelöst (åtminstone i sig självt). Men jag trivs än så länge jättebra på min utbildning, så jag tänker nog fortsätta tills jag vet närmare vad jag vill göra.
Jag har nyligen börjat studera japanska spåket och kulturen (Japanologi), vilket ur ett jobbperspektiv är ganska värdelöst (åtminstone i sig självt). Men jag trivs än så länge jättebra på min utbildning, så jag tänker nog fortsätta tills jag vet närmare vad jag vill göra.
Jag har också tänkt mycket på relationer, vilket är oundvikligt eftersom det känns som om det redan finns en modell som alla förväntar sig att en ska följa. Många av mina vänner verkar redan ha "stadgat sig", och själv känner jag mig så långt ifrån det där som man bara kan vara. Och ärligt tror jag inte att jag vill ha det heller. Jag vet dock att jag inte heller vill vara och bo ensam i hela mitt liv.
Sen funderar jag också mycket på t.ex. min konsumtion, hur/var jag vill bo och liknande. Men det är nog främst yrkes- och relationsaspekten som jag funderar mest på.
Man kan alltså säga att de drömmar och mål jag har haft ur en normativ synvinkel har börjat kännas ointressanta och nu har jag helt enkelt inga drömmar kvar. Jag vill hitta nya drömmar, som inte nödvändigtvis följer normen. Jag vet bara inte vad de skulle vara. Jag vet ju inte riktigt vilka alternativ som skulle kunna finnas.
Därför undrar jag nu vilka drömmar ni, som nu tittar in hit ibland, har. Hur vill ni leva era liv, trots att samhällets normer säger något annat? Alla funderingar kring hur ni ordnar eller vill ordna era liv är välkomna.
Därför undrar jag nu vilka drömmar ni, som nu tittar in hit ibland, har. Hur vill ni leva era liv, trots att samhällets normer säger något annat? Alla funderingar kring hur ni ordnar eller vill ordna era liv är välkomna.
Kommentarer
Postat av: C @
Jag har svårt att se mig leva isolerat med en partner och barn så som majoriteten gör. Umgås helst med singlar och önskar mig många någorlunda likasinnade kompisar för att iaf ha några kvar senare då de flesta kommer att ha uppslukats av familjeliv och ekorrhjulet trots allt. Dessutom vägrar jag jobba heltid (vilket jag gör ny i syfte att spara ihop kapital att leva på) fram till pensionen, står väl ut några år till, är 26. Vill inte heller köpa bostad utan hyra istället. Jag känner mig anti det mesta :)
Postat av: ett ritstift i din rumpa @ http://yllestrumpa.wordpress.com
jag vill leva mitt liv så som det just då känns bäst, även om det ändrar (vilket det garanterat gör genom livet) och även om det går emot hur människor runt mig tycker att jag borde leva det :)
Trackback
