Jag läste på Elaines blogg att hon hade fått en del kritik när hon, efter en fest, benämnde en del av gästerna som "Xs fru Y" och liknande.  Även kritiken fick kritik, och någon undrar hur man kan fastna på en sån liten grej som dessa ord.

 

Jag tror att språket är väldigt viktigt. Vårt språk är långt ifrån objektivt, utan är färgat av de normer vi har i samhället. Att vi säger vissa saker på vissa sätt beror på att samhället traditionellt har sett ut på ett visst sätt. Och i förlängningen: genom att fortsätta prata på ett visst sätt reproducerar vi dessa normer. 

 

Jag ser språket som ett viktigt maktmedel för att nå förändring. Det kan ofta vara väldigt små förändringar som kan ge stora konsekvenser. För väldigt många människor är det t.ex. en väldigt stor skillnad på om nån bekant till dig frågar "Har du pojkvän?" eller "Har du partner?". En lesbisk eller bisexuell kvinna som får den första frågan vet genast att det här är en person som hon aktivt måste komma ut inför. Hon vet att den här personen utgår ifrån att hon är heterosexuell och då blir hindret genast större att vara ärlig med sin sexualitet. Om hon får den andra frågan öppnar det upp betydligt mer. Dock kan man ju fortfarande säga "partner" och ändå utgå ifrån "pojkvän". Därför vore kanske det allra bäst att säga "Har du någon pojk- eller flickvän?". Då vet man att personen ifråga faktiskt kan tänka sig att man som kvinna också kan ha en flickvän och steget till att säga "Ja, jag har flickvän" blir väldigt litet i jämförelse. Dock utgår ju denna formulering ifrån ett tvåkönssystem där man är antingen flicka eller pojke. En partner som inte definierar sig som något av dessa inkluderas ju inte i frågan. Då måste man kanske komma på en ännu bättre forumering.

Det kan alltså verka väldigt svårt, det där med språk, men ofta är det nog väldigt lätt.  Väldigt ofta på internet ska man fylla i vilket kön man har. Ofta står det "Kvinna" och "Man" och så får man välja av dem. Genom en så enkel sak som att lägga till en kategori, "Annat", hade man kunnat inkludera, och göra livet lite lättare för många människor. Sen har vi det viktiga, och otroligt hatade, ordet "hen". Hen beskrivs i många fall som en synonym till "hon eller han". Hen är dock betydligt mer än så, eftersom hen inte bara inkluderar kvinnor och män, utan även de som definierar sig utanför dessa könspaket. Därför uppmuntrar jag gärna till att, alla gånger, använda "hen" istället för "han eller hon". 

 

En del ord ska man helt enkelt bara undvika. Om man nu vill vara elak mot andra så kan man ju i alla fall försöka låta bli att kränka dem utifrån den utsatta grupp de tillhör. Kränkningar som baserar sig på att personen är rasifierad, icke-straight, kvinna, trans, har funktionsnedsättning, eller liknande bör alltid undvikas. Vårt samhälle är inte jämställt i vilket fall som helst, men genom att använda vissa ord och uttryck för att trycka ned förtryckta grupper ännu mer, blir det absolut inte mer jämställt. Tvärtom.

Om du absolut ska förolämpa någon är det då bättre att använda ett neutralt ord (om du hittar något). Rövhatt brukar funka bra.

 

En del ord kan verka neutrala. Detta är dock ofta maskulina ord. Tydligt exempel är olika benämningar på yrken, t.ex. lärare, frisör och liknande. Det finns ju kvinnliga motsvarigheter till dessa (lärarinna, frisörska) som ibland används om kvinnliga utövare av yrket. Dock anses kvinnor kunna vara bekväma också med den manliga benämningen. Den är ju "neutral". 
I Sverige heter det sjuksköterska, oavsett om det är en man eller kvinna som utövar yrket. I Finland heter det Sjukskötare, vilket jag tycker är lite tråkigt. Genom att låta "skjuksköterska" bli en benämning på män hjälper det till att neutralisera ordet. Det är egentligen inget problem att det finns "neutrala" benämningar, utan snarare bara bra att man inte könsuppdelar så mycket. Dock är det problematiskt att kvinnor anses kunna vara bekväma med den "neutrala", manliga benämningen, medan männen inte är bekväma med en kvinnlig benämning. Det kan vara bra att fundera på vilka ord man tror är "neutrala", och varför de anses vara just neutrala när de ändå inte är det. 

 

Detta var några exempel på hur vårt samhälle syns i det språk vi använder, och hur vi kan vända på det på olika sätt för att på så sätt förändra samhället. Det kan verka som väldigt små, och obetydliga saker, men för någon annan kan din formulering av något vara avgörande för huruvida hen känner sig bekväm och respekterad. 

 

Ofta stöter man på människor som menar att feminister är de som är mest sexistiska, eftersom de/vi pratar så mycket om kön och ofta vill ha könskvotering o.s.v.

De flesta som säger detta verkar vara kvinnofientliga personer som inte själva bryr sig ett dugg om jämställdhet på riktigt, utan bara vill tysta "de där gapiga kvinnorna". Men jag har också hört liknande argument från en del feminister och jämställdhetsförespråkare. Många tycker att man inom feminismen inte borde fokusera på kön alls, t.ex. genom att införa könskvotering till bolagsstyrelser eller lyfta främst kvinnlig litteratur/konst eller göra bechdeltest på filmer. 

Jag gillar inte heller då det blir fokus på kön. Men jag tror att det är viktigt att se två skilda perspektiv. Det framtida målet, och vägen att komma dit. 

Det framtida målet är för mig en värld där kön inte spelar någon roll alls. Där ingen tänker på hur många kvinnor respektive män det finns i en styrelse eftersom det är alldeles irrelevant. Där det inte finns kvinnliga eller manliga egenskaper, och ingetdera av könen står "över" det andra, inte ens omedvetet.

 

Men hur kommer vi dit? Genom att fortsätta som förut? 

Låt mig berätta hur det ser ut idag:
Det är männen som har makt. Jag kan inte siffrorna men det är en betydligt större andel män som styr i t.ex. olika företag eller riksdagar än kvinnor. Och folk tror att de är där p.g.a. kompetens. 
Det här tycker jag är väldigt tydligt kvinnohat. Man säger "Vi ska inte ha könskvotering. Människor ska väljas in baserat på kompetens, inte kön", samtidigt som man ser tydligt hur det ser ut idag. Det är som att säga att män helt enkelt är mer kompetenta än kvinnor. 
Och så är det inte. För vi har redan en typ av könskvotering. En som gynnar främst vita, friska, heterosexuella, cis-män. Det är inte någon slump att just den gruppen av människor har, och hela tiden fortsätter ha, den största delen av makten. Det är ju de som står på "toppen" i samhället. Det är den gruppen vi, ofta omedvetet, ser upp till, vill vara som, och ger tolkningsföreträde och makt. Vi vill att den gruppen ska ha makt eftersom vi (igen, omedvetet) tror att det är just de männen som är bäst.

 

Vad det beror på, alltså varför männen ses som de "bästa" i samhället, går jag inte in på mer här. Det blir alldeles för långt och jag har inga klara svar. Men vi kan kanske enas om att det delvis handlar om tradition? Män har alltid haft makten, det är alltså inte konstigt att vi tänker att "det har ju fungerat förut, då fortsätter vi så" och då tycker att det blir väldigt konstigt och ovant ifall någon kommer och bryter mönstret.

Jag kan ärligt säga att jag har väldigt svårt att se framför mig en rullstolsbunden svart kvinna som chef för ett stort företag. Även om jag ju vet att hon säkerligen hade klarat det lika galant som vilken man som helst. Därför är det ju självklart att det främst är just vita män man (ofta omedvetet) söker efter när man t.ex. vill anställa en ny chef, och då är det också just vita män som man hittar. (Man vill alltså hellre anställa en man än en lika eller mer kompetent kvinna eftersom man hela tiden har en omedveten bild av att det "ska" vara en man. Man hittar det man letar efter. Det är det som är könskvotering (även om den inte sker lagstadgat eller medvetet).)

 

Och och det då känns så ovant, vad är då det bästa sättet att få det att kännas naturligt? Jo, att kvotera in fler kvinnor! Om vi försöker ett tag med ett 50-50-system t.ex. i styrelser och liknande, så kommer ju så småningom bilden av "chefen" eller "person med makt" att vidgas och även omfatta kvinnor. Alltså kommer man i framtiden inte längre att omedvetet vara ute efter enbart den vita mannen när man ska anställa människor till höga positioner, utan man börjar anställa människor utan att tänka på kön. Alltså behövs könskvotering inte längre, precis som i den framtida idealvärlden. 

 

Könskvotering, eller överlag att fokusera på att lyfta fram kvinnor, är enbart ett redskap för att komma till en punkt där vi inte längre behöver göra just det. Jag tror att genom att i större grad lyfta kvinnan så kommer vi att frångå det system vi har idag där mannen är "bäst"/"står på toppen", och när det är gjort, när män och kvinnor är lika, då kommer könet inte att spela någon roll.