Jag tänker lite på det här med personliga val, konsumentmakt och eget ansvar.

Ofta försöker man få vissa val att verka så enkla. "Alla kan köpa ekologisk mat", har jag hört mågna gånger. Eller så kan alla åtminstone köpa rättvisemärkta bananer.

 

Förutom att det inte direkt är sant (även om det kanske inom vissa medelklasskretsar nog är det), så är det inte riktigt så enkelt.

 

Jag ska ta mig själv som exempel: För mig går det mer pengar till mat för mig nu än vad det gjorde för ca ett år sen. Jag har inte börjat köpa "bättre" och mer etisk mat, där gör jag likadant som tidigare.

Tidigare köpte jag dock mer onyttig mat, mer godis och choklad, och resten var mest billiga frukter och liknande. Nu köper jag mycket mindre godsaker, och planerar så att jag ska ha ordentliga måltider hela veckan, vilket innebär att det överlag blir mer mat. Och det blir dyrare, men jag äter också bättre. Jag äter faktiskt vettig mat varje dag, till skillnad från tidigare då jag höll mig levande på att småäta onyttiga saker hela dagarna. 

 

Jag tycker att det som min mat kostar nu är en helt okej kostnad, med tanke på att jag får en bättre hälsa ut av det.

 

Låt oss säga att jag skulle börja köpa allt ekologiskt. Då skulle mina matkostnader igen skjuta i höjden. Det skulle bli för dyrt, helt enkelt. Visst går det att få ner sina kostnader ordentligt här genom att planera bra, handla enligt säsong och specialpriser och liknande, men det funkar inte riktigt så enkelt.

Jag har äntligen hittat ett antal rätter jag gillar och är sugen på att äta, och jag vet att om jag börjar äta mat som jag egentligen inte vill ha så kommer jag snabbt att gå tillbaka till mina onyttiga vanor. Visst går det säkert att lära sig nya recept osv, men det är en ganska lång och tråkig (och säkert dyr!) process som jag, som är väldigt ointresserad av matlagning, inte vill hålla på med.

 

Så ja, visst kan väl "alla" köpa ekologiskt, men för att kunna göra det utan att lägga ut en massa extra pengar så krävs det väldigt mycket tid, planering, kunskap och intresse.

För mig är det helt okej att människor som har det intresset håller på med det. Det är ju skitbra att folk äter bättre mat, och att det blir allt vanligare och kunskapen om vad som är bra mat blir större. Men det går inte bara att utgå ifrån att alla ska ha samma möjlighet att hålla på med den omställningen (som det ju faktiskt är).

 

Och nej, det är ju inte som att jag vill att vi ska hålla på och äta dålig och oetiskt producerad mat. Jag tycker att det är sjukt att det överhuvudtaget finns mat som är oetiskt producerad. Men det ska inte vara på enskilda människors ansvar att åtgärda detta (särskilt eftersom det vanligen innebär att den som har minst ska bidra med mest).

Det var ett tag sen sist. Igen.
Men jag tänkte skriva lite om det här med hur homofober ofta anklagas för att själva vara homosexuella, och varför jag inte tycker att det är särskilt bra.

 

Som sagt så är det ganska vanligt, (kanske vanligare förr, men förekommer fortfarande nu som då) att man får höra att de som som uttrycker homofobi bara själva är osäkra på sin sexualitet, och egentligen själva är gay men inte kan hantera det på nåt annat sätt än att säga elaka saker.

 

Jag är ingen psykolog så jag vet inte hur vanligt det faktiskt är att sånt händer på riktigt, eller hur troligt det är att det är så. Men även om det var så tycker jag inte att det är speciellt bra att använda det som nåt slags argument.
Av flera orsaker (som jag ska ta upp nu, i punktform för att jag älskar att göra listor).

1. För det första tycker jag att människor själva ska få fundera över sin sexualitet i egen takt, och själva bestämma över om de vill komma ut eller inte. Att bli ofrivilligt "outad" är inte speciellt roligt, och det är inget som ens homofober ska behöva vara med om. För även om det nu faktiskt var så att personen ifråga var homosexuell så är det ändå inget som någon annan bör ropa ut. 

Visst kan man spekulera i andra människors sexualitet, men att konfrontera dem med anklagelser och "bevis" är inte speciellt schysst. Speciellt inte om man fortsätter hävda något trots att personen nekat.
Låt människor komma fram till sin sexualitet på egen hand, och outa ingen om du inte vet att det är helt okej att göra det.

 

 2. Att anklaga en homofob för att vara gay är dessutom inget en direkt gör för att vara snäll eller liknande. Jag tror inte att man säger att "Det är nog bara du som själv är bög" för att man på allvar tror det. Orsaken till att man gör det är ju för att håna, trycka ner, sätta på plats. Man vet att personen ifråga ogillar homosexualitet, så man använder just det för att vara elak. 
Problemet är ganska ovbious. "Homosexuell" bör inte vara något kränkande, något som man säger för att håna någon. Sexualitet ska inte användas som ett skällsord. Även om man inte själv tycker att homosexualitet är något dåligt, reproducerar den här typen av kommentar synen på homosexualitet som just något dåligt som man inte vill vara.

 

3. En tredje grej är att man, genom att avfärda homohat som ett uttryck för dålig självkänsla (eller vad det nu är man menar), förringar den homofobi som finns. "Du säger bara såhär för att du själv är homosexuell, och bara inte vågar stå för det". På det sättet får man all homofobi i samhället att handla om enskilda personers självkänsla, vilket inte alls är en bra bild av verkligheten. Homofobi bör tas på allvar, för människor påverkar till stor del av den. Den ska inte skrattas bort eller avfärdas som osäkerhet.