Du har "rätt till din åsikt" men inte på min bekostnad

Lagutskottet i Finland har idag röstat nej till en "jämlik äktenskapslag" som skulle innebära att samkönade par kan ingå äktenskap och adoptera. I september röstar riksdagen, och det är det beslutet som är det avgörande.
Hur som helst diskuteras detta flitigt på nyhetssidor, och jag blir igen så trött och ledsen.
 
Och jag tänker mycket på det här fenomenet hur många ser det som värre att de inte "får ha en åsikt" eller liknande än det att homosexuella inte behandlas med respekt. Jag pratar alltså om när någon skriver något kränkande, får kritik för detta, och sedan svarar kritiken med att "ska man inte få ha en åsikt längre?".
 
Jag tycker också att det är intressant hur man hela tiden tar avstånd från den "riktiga homofobin". Man pratar om folk som typ aktivt letar upp hbt-personer och misshandlar dem eller liknande, och missar att det är en väldigt liten del av all homofobi som finns. 
Att vägra kalla sitt hat för homofobi är ett sätt att inte ta ansvar. För nej, det är inte okej att säga vad som helst. Inte ens för att det står i bibeln och du bara "följer guds ord". En del har till och med tänkt så långt att de vet att deras homofobi är baserad på fördomar, men håller ändå fast vid sitt hat.

Och igen verkar man se det som att det är två, lika viktiga, åsikter
 
Jag har sagt det förut, att homosexualitet är ingen åsikt. Det går inte att jämföra någon som bara måste få säga att "äktenskapet nog ska vara mellan man och kvinna", med någon vars liv till extremt stor del påverkas av det här beslutet. 
 
Så ja, visst får du ha din åsikt. Däremot är det inte okej att din åsikt påverkar hela mitt liv på en grundläggande nivå, medan min "åsikt" inte kommer att ändra på din vardag det minsta. Det är inte det minsta synd om dig för att du blir "kränkt" när du inte får sprida ditt hat (för det är precis vad det är, eller åtminstone ger upphov till). Du ska självklart få ha din åsikt, men du får inte sprida den på bekostnad av att jag eller de relationer jag väljer att ingå ses som mindre värda.
Ja, jag är riktigt trött på att en massa heteros sitter och röstar emot något som oavsett inte påverkar dem, åtminstone inte i jämförelse med hur mycket det påverkar hb-personer. 
 
Och så, för att avsluta lite positivt, vill jag ändå säga hur glad jag "vi" i queercommunityt "kräver så mycket", eller "inte kan nöja oss med partnerskap", som det brukar heta. Det gör mig riktigt glad att veta att vi, trots att samhället hela tiden säger motsatsen, vet att vi är värda mer än så, och fortsätter sträva efter äktenskap med samma rättigheter som ett olikkönat par. Vi behöver inte nöja oss med att samkönade relationer ska se som något lite sämre, en kompromiss och en billig kopia av det "riktiga" heteroäktenskapet.

  Tjejer är naiva som tror att killar ska kunna bete sig

Läste för inte så länge sedan Fannys inlägg om det här med män som tycker att kvinnor är så naiva som tror på kärlek, och förväntar sig bra behandling av sin partner, och passande nog råkade jag hitta precis en sån (högst antagligen) man i Elaine Eksvärds kommentarsfält:
 
 
Självklart är det vi tjejer som är blåögda och idiotiska, och borde fatta att verkligheten inte ser ut så som vi har lärt oss. Det är såklart inte dessa män som borde lära sig att respektera den överenskommelse man har i förhållandet, nej, tjejen ska ju fatta att det inte kommer att hända och därför vara okej med det.

Samtidigt som han gärna lovar henne guld och gröna skogar, hävdar att han är en snäll kille och absolut aldrig skulle vara otrogen för det är det värsta han vet (hur många gånger har jag inte hört män säga nåt i den stilen?) är det hon som måste fatta att det han säger inte är sant.
Men självklart inte innan han har gjort bort sig. Så länge han är trogen och snäll och respektfull, då gäller dessa löften. De används lite som argument för att hon ska vilja påbörja relationen. Även om det inte brukar förekomma argumentation på det sättet (att man lägger fram typ en lista med "fördelar med att dejta mig") innan påbörjande av en relation så har jag upplevt att män gärna vill hinta och lägga fram att de är snälla killar som "aaaaldrig skulle våldta" eller tycker att "otrohet är det värsta som finns".

När man väl då ingår en relation, och killen t.ex. är otrogen trots att man kommit överens om att inte vara det, då är man såklart naiv och dum som har trott på honom. Då ska man liksom ha fattat att det inte var något han kunde lova på förhand. 
 
Det är också ett sätt att rättfärdiga ett dåligt beteende och lägga skulden på kvinnan. Istället för att ta på sig skulden för att man betett sig illa lägger man den på kvinnan eftersom hon borde ha vetat bättre än att förvänta sig något annat. Liknande argument hör man i samband med t.ex. mäns våld mot kvinnor och i allmänhet när kvinnor klagar på mäns förtryck i relationer. Det brukar heta att eftersom man valt att ingå en relation med dessa män, och inte heller gjort slut med dem, så kan man inte skylla på att mannen gjort fel.
 
Den enda lösningen på detta är väl att sluta ha umgänge med män överhuvudtaget. För, som killen ovan sa, så visar ju statistiken det ena och det andra. Alltså får vi låta bli att lita på dessa män ända från början och inte ingå relationer med dem. 

Läs Fannys inlägg på detta ämne!

  Prata mer om djuren

Det finns en vegansk restaurang i min stad, och jag åt där idag. Restaurangen har en slogan som lyder: "Hälsa som håller", och det fick mig att tänka på en grej jag har funderat på en del.
 
Väldigt ofta när man pratar vegetarianism/veganism nuförtiden är det ett väldigt fokus på människans hälsa. Alternativt miljön. Jag tänker att restaurangens slogan syftar på båda. Och jag tycker att det här är lite problematiskt.
 
Ta det inte fel. Det är jättebra att man vill fokusera på miljö och hälsa. Det är ju väldigt smart att undvika något som innehåller carsinogena ämnen och ger en massa utsläpp i miljön (alltså kött), och alltså superbra med grejer som köttfri måndag eller andra försök att minska på köttkonsumtionen. Resultatet blir ju det samma: färre djur behöver avlivas.
 
Jag tycker bara att det är problematiskt när "kärnfrågan" (åtminstone i mitt tycke) glöms bort. D.v.s. djuren. Och i vissa fall där vegetarianism förespråkas nämns inte djuren alls. Det innebär att vi människor igen sätter våra egna behov framför djurens.
För mig är det ofta viktigare att djuren inte exploateras än att jag konstant ska få i mig precis alla ämnen jag behöver på ett enkelt sätt. Om jag sen blir sjuk eller upptäcker en brist så är det klart att jag får försöka åtgärda det på nåt sätt, men jag blir irriterad på det här att folk t.ex. uppmanar mig att äta ägg ibland för att det är ett så nyttigt och enkelt sätt att få i sig en massa näringsämnen. Jag tycker att det viktigaste i vegetarian-debatten är hur djuren påverkas, och sen är de övriga fördelarna och eventuella nackdelarna en bisak där man får kompromissa lite.
 
Det här är inget inlägg där jag försöker frälsa alla att bli veganer, och jag har full förståelse för att alla inte har samma möjligheter (t.ex. tid, pengar, kunskap, vilja...) att äta vegetariskt. Jag vill inte heller se ner på nån som äter vegetariskt/veganskt för enbart hälsans eller miljöns skull. Slutresultatet är ju trots allt detsamma.
Det jag vänder mig emot är hur djuren har blivit så osynliga i debatten. Vi tänker igen på dem som en produktionsvara som vi kan välja att offra eller inte beroende vad vi tror är bäst för oss, och det känns nästan som om man väljer att inte borde prata om djuren för att undvika att skuldbelägga köttätare eller liknande. 

Så uppmuntra gärna till t.ex. köttfri måndag, men nämn gärna också djurens roll i det hela. Gör inte djurens välmående till en oviktig bisak bakom vårt egna hundraprocentiga behov.
 

RSS 2.0