Nu var det ett tag sen igen, men jag känner för att skriva nånting.

Jag tänkte skriva om något som tydligen kallas "propagandamonopol" i vissa kretsar. Jag har stött på det här mycket på sistone eftersom det har varit en del skriverier på finlandssvenskt håll om bl.a. feminism, antirasism, homosexuellas rättigheter... Det har fått en del kritik (självklart). Många tycker att det skrivs alldeles för mycket om dessa frågor, främst om homosexualitet som enligt många  anses vara en väldigt oviktig fråga. Man kritiserar också att det konstant skrivs om dessa frågor ur en enda synvinkel. "Allt ska vara en könsfråga!" tycker någon. "Hur får ni det här till rasism!?" undrar någon. "Jag börjar bli trött på all homopropaganda", menar en tredje.

 

För enkelhetens skull ska jag främst gå in på den s.k. "homopropagandan". Det är alltså när medier upprepade gånger skriver om t.ex. jämlik äktenskapslag (som är väldigt aktuellt nu i Finland) eller homosexuellas situation i Ryssland, eller liknande, och det ur den synvinkeln att homosexualitet är något helt okej, och inte  en synd. Detta är alltså "propagandamonopol". När enbart den ena sidan hörs, och hatkommentarer (även om de av annan åsikt inte vill kalla det så) tas bort. 

 

Nu är ju det här (att det skulle finnas nåt slags monopol, där homosexualitet i samhället enbart ses som något positivt (förutom vissa undantag)) helt enkelt inte sant. En del uttrycker sin oro över dessa ungdomar som växer upp och aldrig får höra att deras onaturliga böjelser faktiskt är något de kan jobba på och övervinna, och jag undrar verkligen på vilken planet de bor!??
Behöver jag verkligen lista all skit som homosexuella tvingas stå ut med idag? Mobbning, våld, uteslutande, osäkerhet, hat och fördomar för att nämna något. Jag kan lova att många som växt upp och vetat att de inte är hetero inte känner av något "propagandamonopol" (åtminstone inte på det sätt kritikerna menar), eller att de aldrig har fått chansen att överväga ett alternativ till den "utlevda homosexuella livsstilen". Jag lovar att åtminstone hälften har funderat på om de ska trycka bort sina känslor och istället försöka leva som straighta. Och många gör det. I åratal. 
Vi behöver inte höra mer om alternativen till att leva ut sin sexualitet, för jag lovar att de som idag känner sig pressade av allmänheten att leva ut sin homosexualitet är väldigt få. 

 

Nej, jag är tacksam för att det skrivs om det här i media. Att man inte bara håller tyst, till fördel för motståndarna vars röster redan hörs alldeles för starkt. Att man faktiskt gör det här till den viktiga fråga det är. Snälla, låt inte homofoberna höras ännu mer, vi tvingas höra alltför mycket som det är. 

Samma sak gäller feminism och antirasism som det har skrivits mycket om. Tack för att det skrivs så mycket positivt, så att jag slipper drunka i kvinnohat och rasism.
Den som kallar det här "propagandamonopol" har verkligen ingen aning om hur världen egentligen ser ut utanför nyhetssajterna.