Jag blir ibland väldigt provocerad av folk som tar till naturen eller evolutionsteorin för att styrka sina påståenden. T.ex. i sin kritik mot hbtq-personer. Man menar att homosexualitet är onaturligt, och därmed fel och något vi bara ska skita i. (Dvs vi ska inte bekymra oss om att ge homosexuella samma rättigheter som heterosexuella.)

 

Jag har läst en del biologi. Jag förstår det här. Jag antar att homosexualitet antagligen är något som gått "fel" i naturen (åtminstone till viss del, eftersom jag också tror att samhället kan påverka sexualiteten mycket). Det är någon typ av "missbildning" som kanske inte är den mest evolutionärt fördelaktiga. 

Det jag däremot inte förstår är hur detta skulle ha någon som helst relevans i ett mänskligt samhälle. För om vi nu väljer att basera samhället på det som är mest evolutionärt fördelaktigt så måste vi väl göra det när det gäller alla aspekter? D.v.s. vi får helt enkelt sluta försöka bota alla sjukdomar (så att de med sämre genetiska förutsättningar (=de som blir sjuka) dör bort och inte hinner fortplanta sig). Alla med nån typ av funktionsnedsättning ska vi bara lämna, varför skulle vi göra något extra för någon som har egenskaper som inte är evolutionärt fördelaktiga? Kanske borde vi lägga lite tvångssterilisering på det, för att verkligen se till att det bara är de finaste, friskaste och mest normala människorna som fortplantar sig?

Eller så bestämmer vi oss att vi inte i något fall överhuvudtaget kan kategorisera människor enligt hur evolutionärt fördelaktigt det är att de finns. Det är existerande människor vi pratar om, och det är dags att de som hänvisar till naturen och evolutionslära tar ställning för ifall vi ska skita i människor som enligt dem är onaturliga och evolutionärt ofördelaktiga, och samtidigt då strunta i dem den dag de kanske får en hjärtinfarkt, eller om vi ska behandla alla människor jämlikt, oavsett hur evolutionärt fördelaktiga de må vara.