Hur ska man orka?

Det känns som om det har hänt så mycket jobbigt på sistone att jag har svårt att hitta kraft. Det är SD, våldtäkter, homohat, genusmotstånd och jag vet inte hur man ska orka. Speciellt när jag i många fall inte ens har nån möjlighet att påverka. Ibland finns det kommentarsfält jag kan skriva och debattera i, men ibland går det inte ens att göra en sån liten sak. 
 
Jag har alltid varit en sån som älskat att bli störd. Jag har gnidit händerna när jag känt av debatt i luften och jag har till och med googlat vanliga motargument till saker jag starkt tror på för att få känna den där irritationen i huvudet. Jag vet inte riktigt vad det är. Kanske det bara finns en tillfredsställelse i att kunna konstatera att andra är idioter.
Det här har givetvis också varit positiv såtillvida att jag har lärt mig mycket om vilka argument som finns (då går det att förbereda sig med ytterligare motargument). 

Men nu börjar det bli för mycket på nåt sätt. Jag känner inte samma tillfredsställelse. Snarare känner jag bara trötthet. Ska det aldrig bli nån ändring? Går det till och med bakåt?
Jag känner ett stort behov av typ ett peppande feministiskt gäng som jag kan träffa och bara prata med, utan att behöva gå igenom det där med genus, patriarkatet osv om och om igen. Men tyvärr växer inte feminister på träd, och speciellt inte nu när jag bestämde mig för att flytta från Stockholm och tillbaka till den lilla finlandssvenska by jag kommer ifrån.
 
Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här och återfå nån slags glöd, men jag kan väl åtminstone påminna mig om att jag i alla fall är en del av ett motstånd. Jag gör kanske inte så mycket revolutionerande, men jag följer inte heller med som en död fisk. Även om det är litet så är det något, och i nån mån kan även det bidra till en liten förändring.

Kommentarer
Postat av: honungsbi @ http://honungsbi.wordpress.com

Känner igen känslan, men tänk så här: Den feministiska kampen har bara pågått i ett och ett halvt sekel, av de tusentals år vi haft patriarkat. Det är försvinnande kort tid och ändå har vi kommit långt! Kvinnor var ägodelar för inte alls länge sen! Dessutom brukar samhällen bli mer konservativa i kristider, så förhoppningsvis kommer feminismen ta ett rejält kliv framåt när Europa är lite mer ekonomiskt stabilt.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0