Svar på kommentarer: om vikten av aktivt jämställdhetsarbete

Har fått två kommentarer som jag vill ta mig tid att besvara. För enkelhetens skull klistrar jag helt enkelt in dem här:
 
 
 
 
Jag är väldigt oerfaren när det gäller rasism, det måste jag påpeka. Samma sak med åtminstone t-delen i hbtq. Så jag tar gärna till mig, och jag är öppen för att lära mig mer om det. Men när det gäller dessa kommentarer så håller jag inte med, och jag ska förklara hur jag tänker. Kommentarerna bottnar i samma välvilja att inte vilja förtrycka någon, och det är ju bara bra. Men jag tror inte att det räcker. 
 
Jag tror att det ser ut såhär: Vi har olika maktstukturer i samhället som gör att vissa människor ses som bättre eller mer värda än andra. T.ex. har vi patriarkatet som gör att män har mer makt än kvinnor, heteronormen som gör att hetero ses som bättre än homo, vithetsnorm som gör att vita ses som bättre än färgade osv... (Dessa samverkar såklart också, t.ex. är en heterokvinna och en homokvinna lika förtryckta som könsvarelser, men har ändå olika status ifråga om sexualitet.)
 
Dessa strukturer är kanske inget vi tänker på så ofta, men de påverkar oss hela tiden. 
 
"Varför ska det här ha någon betydelse? Vi borde bara behandla alla lika!" säger många, och det är det som också sägs i kommentarerna. Och det är såklart inget fel i det. Det är ju precis det som jag också vill. Jag vill att det inte ska spela den minsta roll vilken hudfärg man har, eller vilken sexualitet man har. Ingen ska behöva "komma ut" som homo t.ex. och det ska inte finnas "hbtq-film" som en egen genre. 
 
Men att tänka så här är att strunta i de strukturer som faktiskt finns. Och det går inte så bra, tror jag. Vi måste bli medvetna om strukturerna och arbeta mot dem, och först när de är krossade kan vi börja prata om att "inte göra någon grej av vilken färg/sexualitet människor har".
För nämligen, så länge dessa strukturer finns kvar så kommer det att spela roll. Hur mycket man än säger att "det spelar ingen roll vilken färg människor har", så kommer det att göra det ifall strukturerna finns kvar. Och det här är såklart problematiskt eftersom man då för det första inte kommer åt problemet, och för det andra blir det lätt att man förminskar personers upplevelse (t.ex. då man säger åt en hbtq-person att det inte spelar någon roll vilken sexualitet/könsidentitet hen har, trots att hen kanske kämpat med förtryck pga detta i många år.)
 
Så för att svara på kommentarerna:
Ja, målet med antirasism är att hudfärg inte ska spela någon roll, och att alla istället ska ses som individer. Men man gör ingen nytta genom att säga "alla är lika mycket värda" och tro att det är bra så. Istället måste man aktivt tänka på frågor som t.ex. "hur framställs människor i media beroende på hudfärg?", "hur ser representationen av mörkhyade ut i vårt företags styrelse?" och framför allt måste man tänka på hur man som vit beter sig, och aktivt låta mörkhyade ta plats som man själv annars automatiskt hade fått.
 
Syftet med mina hbtq-filmtips är framför allt att öppna upp ögonen för filmer med hbtq-tema. Jag vill att folk ska titta på filmerna för att de innehåller hbtq-personer och problem som rör detta. Jovisst, många av filmerna är intressanta som sådana, och det är också trevligt. Men jag vill att folk ska se hbtq-personer, om så ens på film, och försöka förstå vad det innebär. Och samtidigt kanske man på det viset öka acceptansen. Jag tror likadant här: man gör ingen nytta genom att säga "alla är lika värda", och inget mer. Man måste aktivt prata om hbtq i skolor, fundera på hur man kan bemöta människor t.ex. inom vården och liknande. Och man måste låta människor se och förstå, och ett bra sätt att göra detta (för hbtq-personer kanske inte alltid vill "visa upp sig" för ett politiskt syfte) är att visa film. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0