Idag funderar jag på djupa livsfrågor. Typ vad som är meningen med livet, hur man lever i nuet hela tiden osv.. Det är sånt man hela tiden hör om, klichéer, allmän kunskap som alla vet. Man ska leva i nuet och göra det bästa av all tid man har. Och jag tänker bara att.. nä...

 

Jag tror att den här idén har blivit väldigt uppförstorad, av den enkla orsaken att den leder till konsumtion. Ge ditt liv mening, upptäck nya saker, se nya kulturer! säger man. Och resebolagen hurrar. Och självklart ska vi alltid unna oss det bästa, satsa på våra drömmar osv, och detta innebär nästan alltid att vi ska köpa något. Typ den där nya köksprylen som gör ditt liv mycket enklare, nåt hemmabiosystem så att du kan ha fredagsmys varenda kväll, den där motorcykeln du alltid har drömt om osv...

 

Och om det inte handlar om att konsumera så handlar det om att arbeta. Och självklart med något meningsfullt. Antingen ska man bli entreprenör för det är typ det bästa man kan vara. Eller så ska man jobba inom sjukvården. Du ska komma hem varje dag från ditt slitiga jobb som undersköterska och bara känna hur mycket du uppskattar att du får hjälpa människor. Det allra bästa är om du frivilligjobbar, och gärna utomlands, med fattiga barn. Och sen kommer du hem från resan och kan knappt vänta på att åka iväg igen, för att vara utomlands och hjälpa fattiga barn är helt klart det bästa du nånsin har gjort.

 

Okej, ja, jag kan tänka mig att det kan kännas bra att göra något sånt. Jag har själv (haft) såna drömmar. Varfört tror ni jag pluggar till läkare? Det är ju ett väldigt "enkelt" sätt att skapa mening i sitt liv, om du får det genom ett jobb som du spenderar den största delen av dina dagar på. 

Men jag tror att det är det som är problemet. Att vi hela tiden ska skapa mening. Varför detta behov av "meningsfullhet"? Jag har valt att kalla det upplevelsehets i rubriken, och jag tror att det mycket handlar om det. Jag känner ofta att jag måste uppleva saker för att känna mening i mitt liv och det blir ju väldigt hetsigt. Och som sagt så tar företag gärna vara på detta (eller så var det dom som skapade behovet av "mening" från första början) och ser till ge människor mening genom att sälja en produkt. Vi åker på den där livsomvälvande resan och blir glada, och företagen blir glada eftersom dom får våra pengar.

 

Men jag orkar inte vara en såndär kulturell människa som lever i nuet. Jag vill inte varje dag tvinga mig själv att tänka på hur meningsfullt mitt jobb är (då jag ändå vet att jag bara ljuger för mig själv för att försöka stå ut). Jag vill inte planera in en massa lärorika grejer på min fritid för att mitt liv inte ska verka meningslöst. Jag vill inte.

Jag vill bara vakna den tid jag känner för en lördagsmorgon, skita i att klä på mig, inte gå utanför dörren, inte träffa någon överhuvudtaget, äta nudlar och chips och bara sitta framför datorn hela dagen.

 

Så nu tror jag faktiskt att jag ska spela sims. Jag ska uppleva en massa roligt genom mina simmar, och skita i allt det där jag borde göra för att uppfattas som en intressant, kulturell och lycklig människa.