Har precis beställt flygbiljett hem. 8 november, en fredag, kommer jag att åka och sen kommer jag tillbaka på söndagen. Jag ska hem och fira min mamma som fyller 50. Det känns faktiskt riktigt bra. Jag längtar faktiskt efter att få komma hem lite. 

Folk (typ mamma) frågar om jag längtar hem. Mitt svar är nej. Jag längtar inte hem. Jag skulle absolut inte vilja stanna kvar där. Dels för att jag inte vet vad jag skulle stanna för, och även om jag hade något där så skulle jag ändå vilja komma iväg och se något nytt.

Å andra sidan, om någon frågar om jag trivs här blir mitt svar nja. Jovisst, jag gillar Stockholm, det gör jag verkligen. Men det blir så tydligt att hur mycket man än ändrar, hur långt man än flyttar, så finns det vissa saker man inte riktigt kan komma bort från. Hur mycket jag än tänkte att jag skulle flytta bort och "leva livet" (vad nu det innebär) så finns gamla jag fortfarande kvar. Jag mår fortfarande dåligt, känner mig ensam, har svårt att se nån mening med allt. Att flytta har inte ändrat på det. 

Jag har väl insett att det inte funkar att tro att olösta problem ska ordna sig automatiskt. Sen måste jag bara förstå det i praktiken också.