Fanny skrev lite om samtyckeslagen och jag började tänka lite på vad som egentligen är grejen med debatten kring den.

 

Nu är jag inte direkt insatt, och vet inte hur lagen (bör) formuleras. Men jag har fattat det som att en samtyckeslag skulle innebära att man inför en typ av sexakt är juridiskt skyldig att se till att alla deltagare är med på det. Det låter ju egentligen helt självklart, så jag har lite svårt att förstå var debatten kommer ifrån. Men jag gissar att debatten handlar om huruvida detta faktiskt ska hjälpa mot våldtäkt. Jag har inget svar på det, men jag tror att lagen hade kunnat leda till större fokus på att den åtalade ska kunna bevisa att offret sagt ja, än att offret ska bevisa att hen har sagt nej. Alltså mindre skuldbeläggning av offret.

 

Jag tror att samtyckeslagen upprör eftersom det sätter vårt inlärda mönster på spel. Jag tror att många har nån slags modell i huvudet hur ett samlag ska gå till. Det börjar med lite vanligt mys och hångel, sen kanske lite kläder ryker, sen kanske man vill ha lite oralsex innan man går över till det "riktiga" samlaget, sen orgasm och sen är det klart och man kanske myser lite igen. Ett trevligt penetrationsnormativt samlag.

En samtyckeslag passar liksom inte riktigt in här. Var kommer den in, undrar man kanske. Ska man fråga innan själva hånglet? Eller inför oralsexet? Eller är det inför in-och-ut som det gäller? Kanske ska man fråga inför varje enskilt moment? Det blir ju en väldigt massa frågande. Och hur gör man? Skriver man ett kontrakt innan? Hur gör man då ifall man "kommer på" nåt nytt på vägen? Och ifall man ändrar sig? Eller måste man fråga rakt ut "vill du att vi gör x nu?" Blir det inte lite osexigt?

 

Man vet helt enkelt inte hur man ska göra. Och just vid sex är det väldigt känsligt, tror jag. Man är väldigt sårbar från tidigare, man vill prestera bra och se attraktiv ut, och din sexpartner kan när som helst ta ned din självkänsla genom att bara se lite ogillande ut eller rynka på näsan. Det här beror väl mycket på att både mäns och kvinnors värde till stor del mäts i hur pass bra vi klarar oss i sängen. Hos kvinnan handlar det mycket om utseende, medan det hos mannen mer handlar om prestation och hur ofta man får ligga. Därför är det lätt att vi känner oss värdelösa om vi misslyckas på just det här området.

Därför känns det alltså som ett hot när det kommer nåt nytt, som samtyckeslagen, som vi måste ta ställning till och lära oss. För det är ju inte svårt egentligen, men det ska ändå passas in i den mall vi redan kan, och det är obekvämt.

 

Sen tror jag också att samtyckeslagen känns obekväm eftersom den talar till oss allihop. Det är inte en lag som gäller våldtäktsmän. Den gäller oss allihop. Det är en lag som utgår ifrån att våldtäkt kan ske av vem som helst, när som helst, inte bara av nån psykopat i en park på natten utan av en helt vanlig frisk svensson. Och det tankesättet skrämmer oss lite. "Jag skulle aldrig våldta!", säger man kanske och undrar varför man själv ska behöva göra nåt så obekvämt som att fråga varje gång. Men faktum är att det skulle du visst. Kanske har du redan gjort det, utan att du ens vet om det?

 

Och det är därför samtyckeslagen behövs.