Det kliar i fingarna av att jag vill skriva (utan att jag ens vet vad jag vill skriva) men något tar emot. Jag ska ändå göra ett litet försök.
Jag har läst flera intressanta inlägg om patriarkatet idag. Bl.a. hos
Lady Dahmer,
Cissi Wallin, Schmenus
ett och
två.
Jag gillar det enormt, att man funderar ett steg vidare för att utvecka ideologin. Och utan att det behöver bli en massa överbevisande och tävlande mot anti-feminister.
Jag älskar själv att fundera på det här sättet. Man har en "sanning" (I det här fallet är sanningen att vi lever i ett patriarkat) och sen börjar man fundera ett varv till. "Eller är det verkligen så? Hur blir det om... ?" osv.
Jag måste nog smälta den här tanken ett tag, låta det gro bak i huvudet, för att sen återkomma en aning klokare än innan.
Samtidigt ogillar jag tanken på att fastna i den typen av diskussion. Speciellt med icke-feminister. Jag är så otroligt trött på att patriarkatet och dess effekter alltid ska behöva bevisas, och jag är trött på att höra samma motargument om och om igen. De dyker alltid upp i t.ex. kommentarsfält till feministiska texter och fokus flyttas från textens innehåll (ofta hur förtryck syns och vad man borde göra åt det) till debatter om huruvida kvinnorförtryck finns eller inte.
Visst, jag tycker att medvetenhet är jätteviktigt. Jag tror att vi bör känna till olika maktstrukturer och liknande för att effektivt kunna bekämpa dem. Jag har skrivit om det tidigare
här.
Samtidigt tror jag ändå att det ska gå bra att hitta sätt att samarbeta även med icke-feminister, eller personer som inte "tror på" patriarkatet, för att lösa problem med kvinnoförtryck rent praktiskt. Om både jag och en annan person tycker att det är problematiskt att kvinnor i många sammanhang hamnar i underläge ska vi väl båda kunna fundera tillsammans på vad vi ska göra för att lyfta och få fram kvinnor mer, oavsett vad vi tror att det beror på att kvinnor är i underläge från början. (Sen går det ju självklart ofta till en viss gräns, eftersom man ofta kan behöva en bakgrund för att kunna förändra helt. Det är det som jag skriver i inlägget jag länkade ovan.)
Jag tänker att vi måste lägga fokus på att göra något åt de problem som finns, och inte bara fastna i vem som har den rätta världsbilden. Jag vet att jag själv måste bli bättre på att backa här, och påminna mig om var jag borde lägga energin. Teori är viktigt, och väldigt intressant att fundera på, men kanske behöver vi bli bättre på att hitta rent praktiska lösningar också.
Den som känner sig manad får gärna försöka sig på att svara på frågan i rubriken. Behöver vi bli bättre på att tillämpa feministisk teori i praktiken? Och samtidigt då försöka hitta gemensamma värdegrunder med icke-feminister, så att vi kan arbeta tillsammans?
