Filmen handlar om en familj med två mammor och två barn, där barnen har kommit till med hjälp av samma donator. Systern Joni har precis fyllt 18 och hennes bror Laser övertalar henne att kontakta deras donator. De träffar honom i hemlighet, men så småningom berättar de det för sina föräldrar. Det berättas sedan om hur det går när donatorn kommer in som en del i familjens liv och rör om alltihop.

 

Det jag älskar så mycket med den här filmen är att den precis lika bra hade kunnat handla om en familj där föräldrarna var ett heterosexuellt par. Storyn och alla känslor omkring hade varit precis densamma. Men ändå har de valt att bygga filmen kring ett lesbiskt par.

Det gör det hela väldigt naturligt och på något sätt avslappnande att se på. Vanligtvis problematiserar HBTQ-filmen mycket, och skildrar baksidorna av att leva t.ex. i en homorelation. Den här filmen fäster ingen vikt vid homosexualiteten och det känns ganska befriande (även om det självklart också behövs filmer som visar de problem som finns kring homosexualitet enbart för sexualitetens skull).

 

Jag gillar att filmen visar att även homopar har likadana problem i sin relation, problem som inte har med homosexualiteten att göra.

Homorelationer visas gärna upp som något riktigt fint och perfekt. I t.ex. äktenskapsdebatter vill man gärna prata om det där homoparet som levt ihop i 10 år och är så lyckliga tillsammans, och ställa det mot heteroäktenskap som sker i Las Vegas på fyllan, för att övertyga människor att det duktiga, lyckliga homoparet självklart behöver få gifta sig). Tanken är såklart god, och visst känns den bilden bättre än den som homo-motståndarna vill ge.

 

Men det är ändå lite problematiskt i och med att det ger en bild av att alla homorelationer är perfekta, enbart eftersom personerna i den ju får utöva sin egen sexualitet fritt, eller något sådant. Man glömmer bort att en i en homorelation finns ofta precis samma problem som i en heterorelation. Homorelationer är inte "finare" eller "renare" än heterorelationer (och tvärtom såklart).

Det gör att homopar kan känna att de har ett slags ansvar att visa upp den perfekta relationen, bara för att upprätthålla den här bilden (och på så sätt få ökad acceptans). Dessutom kan (homosexuella) unga som ännu inte hunnit "prova på" lätt få den uppfattningen om att en homorelation kommer att kännas helt rätt/vara helt problemfri, vilket man ju sedan märker att inte alls stämmer.
Den här filmen går emot den bilden om den perfekta lesbiska relationen, och visar ett helt vanligt äktenskap, där det självklart finns problem.