Manshat

Jag har länge velat skriva ett inlägg om just manshat, vad det är och huruvida det borde finnas, d.v.s. fyller det någon funktion, eller borde man som feminism ta avstånd ifrån det?
Nu har jag en del tid att döda så här kommer det. Ganska spontant, och en väldigt personlig syn på manshat och kvinnohat eftersom jag aldrig hittat nån bra definition hos någon annan. Det kan jämföras lite med begreppet homofobi, som också är lite svårtolkat. Det handlar trots allt inte om en rädlsa, såsom namnet säger. (Jag tänker mig dock homofobi på samma sätt som jag tänker på kvinnohat; en struktur som uttrycks i att (i homofobifallet) homosexualitet och homosexuella ses ned på och förtrycks. Läs mer om kvinnohat nedan.) 

Vad är manshat?
 
Att hitta någon bra definition på manshat är inte lätt. Det går inte att tänka "man"= alla män, "hat"=stark avsky och tänka att manhat är att hata alla män. Det blir kanske lite enklare om man ställer ordet manshat mot ordet kvinnohat, för kvinnohat är betydligt lättare att sätta fingret på.
Kvinnohat är inte heller att avsky alla kvinnor, vilket många tycks tro. "Men, jag älskar ju kvinnor!", kan nån säga och i mitt tycke är den kommentaren i sig väldigt kvinnohatisk. Jag kan tycka att ordet är lite missvisande, eftersom det faktiskt inte handlar om ett hat eller en avsky på det sätt som vi tänker mellan en person och en annan. Samtidigt tror jag att kvinnohatet har flera dimensioner, och finns både på strukturell och individuell nivå.
Kvinnohatet är en struktur som genomsyrar hela samhället, och det är en direkt följd av patriarkatet. Patriarkatet gör oss kvinnohatiska. Patriarkatet gör att vi ser män som bättre, starkare o.s.v., och det betyder att vi ser kvinnor som sämre, svagare o.s.v.. Alltså har vi en samhällsordning där vi inte bara ser upp till män, utan vi ser ner på kvinnor, och dessutom trycker vi ner/vill vi trycka ner kvinnor ännu mer. Jag tänker att det är det som är kvinnohat. Kvinnohat uttrycks genom att vi på olika sätt försämrar kvinnans ställning ännu mer, bl.a. genom att sexualisera henne, misstro hennes kompetens eller ge hennes intressen och uppgifter låg status. Och det är sånt som allmänt sysslas med i dagens samhälle (titta bara på t.ex. reklam)
Alltså, sammanfattat: kvinnohat är när vi ytterligare vill minska kvinnans ställning i samhället.
 
Om vi då vänder på det märker vi snabbt att det inte finns något strukturellt manshat att prata om. Eftersom männen är i topp finns det inget som gör att vi automatiskt ser ner på dem (som det är för kvinnor). Dock kan man kan använda olika typer av manshatiska uttryck för att "dra ner" män, och på så sätt utjämna skillnaden mellan män och kvinnor. Vanligt är att man så att säga vänder på rollen, och behandlar män såsom man har behandlat kvinnor. Alltså t.ex. ser ned på manliga sysselsättningar, tar inte "den vita heterosexuella mannens" problem på allvar, undvika män i grupp o.s.v. Ofta tolkas även belysande av problem och generaliserande som manshat ("män förtrycker kvinnor", "mäns våld mot kvinnor" o.d.) men där vill jag dra en gräns. Där tycker jag att det handlar precis om det: att belysa problem och generalisera. Precis som då man pratar om att "vita förtrycker svarta". 
 
 
Vad är syftet?

Som jag redan skrev så kan olika manshatiska uttryck fungera genom att få ner män till kvinnors nivå. Det handlar främst om att få oss, både kvinnor och män, att sluta se upp till mannen så mycket för att vi ska få rum att ta fram kvinnan. Några exempel:
-Man kan kritisera den äckliga machojargongen inom manlig sport, och således också framhålla ett mer traditionellt kvinnligt sätt att sporta, d.v.s. överlag mer uppmuntran och vänlighet. (Nu vet jag dock inget om sport, så jag kan tänka mig att även kvinnor blir allt mer "macho" här...)
-Man kan kritisera uttalanden i form av "men även män blir våldtagna/slagna av sina fruar/utsatta för sexism" för att belysa att kvinnor i betydligt högre grad utsätts för dessa saker, och att det då handlar om ett strukturellt problem.
-Man kan aktivt försöka undvika att umgås så mycket med män, så att man får en världsbild som mer centreras kring kvinnor och deras syn på saker (d.v.s. man blir mindre påverkad av patriarkatet).
 
Tycker du att detta låter lite väl extremt så kan jag ju berätta att det är precis det som "kvinnohatare" sysslar med hela tiden. Man fnyser åt kvinnors sätt att umgås och göra saker, och framhåller det manliga sättet. Man förnekar kvinnors problem genom att säga att "män visserligen också blir utsatta för sånt". Man undviker kvinnliga perspektiv (t.ex. ser inte "tjejfilmer", läser inte böcker av kvinnliga författare, vill inte lyssna på en kvinnlig politiker o.s.v.). 
 
 
Är det en bra metod?

Man kan ju fråga sig om det är faktiskt rätt att gå tillväga på detta sätt. Vore det inte bättre att, istället för att försöka sänka någon, bara försöka höja kvinnans status?
För det första vill jag igen göra skillnad på målet och vägen dit. (Jag har skrivit om det tidigare här.) Målet är jämställdhet, har alltid varit, kommer förhoppningsvis alltid att vara. För att det ska bli jämställt måste dock antingen kvinnor "höjas" eller män "sänkas", och att sprida detta så kallade manshat är alltså ett sätt att sänka män. Det är dock inget man planerar att syssla med när jämställdheten är uppnådd. Man vill inte sänka männen under kvinnors nivå.

Jag tänker att det får finnas olika personer för olika syften, och om några personer får slut på myten att män är super och allt de gör är det bästa som finns (nu överdriver jag, men se till poängen) så är det jättebra. För i nuläget är det väldigt svårt att få upp kvinnor till den nivån. Däremot är det kanske inte alla feminister som bör syssla med att "sänka" män, utan det får finnas någon för det, och så kanske någon annan sysslar med att höja kvinnor, och en tredje sysslar mest med att informera o.s.v. Det är lite som diskussionen om huruvida man ska vara "vettig" och konstruktiv som feminist för att fler ska våga sig med eller om man ska vara arg och vägra ändra sig för att bli omtyckt. Det behövs nog någon till allt. Alltså blir det inte bra ifall alla feminister börjar försöka dra män på det här sättet.

Som jag redan sa så finns det inget strukturellt manshat. D.v.s. manshatet är inte inpräntat i oss såsom kvinnohatet är. Kvinnohatet är inte bara det där att kvinnor blir slagna, sexuellt trakasserade eller får höra rakt ut att deras intressen inte är lika mycket värda. Det är mer den uppfattning vi, både män och kvinnor, har om kvinnor, snarare än individuella kränkningar och glåpord. Det är där det blir problematiskt med manshat. Eftersom det inte finns ett strukturellt manshat kommer det då istället att mest bestå av just individuella kränkningar. Och jag är nog inte beredd att uppmuntra någon till det. 
Men jag tror att det finns sätt att försöka riva ner den positiva synen på allt manligt, utan att man ska behöva kränka enskilda personer. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0