Att barn beter sig som vuxna är inte gulligt när vuxna beter sig som svin
Jag tänkte berätta om en sak som inträffade för länge sen. Jag gick i lågstadiet (som vi i alla fall kallade det på den tiden), antagligen i sexan. Jag var alltså typ 13 år (och ganska fjortis och allmänt ytlig, men det hör kanske inte till saken). Vi brukade ofta spela fotboll på rasterna, och eftersom jag gick i en så liten skola var även de yngre klasserna ofta med i spelet.
En dag var det en yngre pojke, jag tror han bara var etta (alltså runt 8 år) som var med och spelade. Han var en sån där ganska tuff kille, som ställde till med en del bråk.
En dag var det en yngre pojke, jag tror han bara var etta (alltså runt 8 år) som var med och spelade. Han var en sån där ganska tuff kille, som ställde till med en del bråk.
Vi hade antagligen paus eller något för jag och mina klasskompisar stod i en klunga, men jag gissar att vi ändå höll på och "lekte" och fånade oss lite, sådär som man gör. Då kommer dendär 8-åringen dit, och jag vet inte om jag böjde mig eller något, men plötsligt går han förbi bakom mig och säger "Åh, het röv!".
Det här var ju såklart jätteroligt och vi alla skrattade. Pojkens storebror var också där och var väl lite stolt över sin lillebror som var så rolig och betedde sig sådär redan. Jag tycker också att det var roligt, och ganska gulligt. Men det var då.
Nej, det är inte gulligt eller roligt att kommentera någons kropp på det sättet. Vi tyckte ju det, eftersom han var så liten och ändå sa nåt som vanligen vuxna säger. Jag menar, om han hade varit en 60-årig gubbe hade vi alla tyckt att "usch, så äckligt!". Men det är egentligen ingen skillnad. Det är precis lika äckligt med en sexistisk 8-åring som en vuxen person. Och det känns ju extra sorgligt att ett litet barn redan har fått lära sig att se ner på kvinnor.
Och genom att skratta gjorde vi ju det bara värre. Vi bekräftade att det är okej att säga så, att det till och med är önskvärt och ger honom positiv uppmärksamhet. Det är väl inte så konstigt att han, precis som ungefär alla andra av oss, säkert växer upp med en nervärderande syn på kvinnor och kvinnokroppen.
Och genom att skratta gjorde vi ju det bara värre. Vi bekräftade att det är okej att säga så, att det till och med är önskvärt och ger honom positiv uppmärksamhet. Det är väl inte så konstigt att han, precis som ungefär alla andra av oss, säkert växer upp med en nervärderande syn på kvinnor och kvinnokroppen.
Jag önskar att jag då, istället för att skratta (och såklart skämmas lite), hade sagt till på skarpen att han inte har med min kropp att göra och att han inte har rätt att ta sig friheter att bedöma den.
Men hur skulle jag ha vågat det? Det vågar jag ju fortfarande inte (även om jag har slutat skratta, utan istället surt går iväg och svär för mig själv).
Kommentarer
Trackback
