Min karriär

Fanny skrev ett inlägg om att  man som kvinna ofta tvingas välja mellan förhållande/familj och karriär. Läs det!
 
Fanny tar upp karriärkvinnan som feministiskt ideal, men kritiserar detta eftersom det fortfarande (jag citerar) "handlar om enskilda kvinnors möjlighet att göra karriär inom ett kapitalistiskt system som fortfarande domineras av män och där kvinnor på de allra flesta ställen tjänar slavlöner."
 
Jag har under flera år tänkt mig som en sån här "karriärkvinna", men jag har börjar komma bort ifrån det lite. Därför tänkte jag berätta lite om hur jag ser på en karriär för min del. 
 
Som ni kanske vet så kommer jag att börja studera på läkarprogrammet om någon vecka. Således har jag alltså valt ett yrke som ger mig en del fördelar. En läkare har goda möjligheter till jobb, och dessutom bra lön. Det finns också möjligheter att variera sitt jobb: man kan specialisera sig inom olika områden, jobba med patienter eller med forskning, jobba kommunalt eller privat, eller både och, jobba utomlands med olika hjälporganisationer. Läkare har också i allmänhet hög status i samhället. Man anses högutbildad och smart om man studerar till läkare. 
Sen finns det ju nackdelar också, såsom att det är svårt att slippa in, krävande studier, stressigt arbete, ett jobb där du ofta har ansvar för människors liv och som kan vara psykiskt betungande. 
 
Nu i sommar, eller rättare sagt från april till och med augusti, har jag haft mitt längsta "dagliga" jobb. Jag har jobbat inom hemservice. Ett riktigt bra jobb som jag kan rekommendera till alla som vill jobba varierande och lära känna människor. Men visst har det också varit tungt, precis som alla andra jobb säkert är. 
Jag jobbade ca 70%, eller 30h/vecka. Alltså deltid. Och jag tyckte att det räckte alldeles bra. Jag skulle inte ha velat jobba mera. Och då tänkte jag att i framtiden vill jag också jobba deltid. Något som kanske inte matchar så bra ihop med att jag tänkte bli läkare (som ofta är kända för att jobba väldigt mycket, och mycket övertidsjobb). Därför vet jag inte riktigt hur det kommer att bli i praktiken. 

Men det enda jag vet är att jag inte vill att jobbet ska bli mitt liv. Sen vet jag inte exakt vad "mitt liv" skulle vara istället. Kanske familj, det kan jag inte säga än. Kanske resor, promenader, picnick med vänner, ligga hemma och sova, sitta vid datorn, spela piano och måla. Vi blir så inrutade i att livet ska se ut på ett visst sätt, (och självklart ett sätt som gynnar kapitalismen), vi ska jobba minst åtta timmar per dag. Gärna med stort engagemang. Sedan ska vi föda och uppfostra barn till dugliga samhällsmedborgare och gärna ska vi uppmuntra dem till att vara aktiva och företagsamma redan från små. Däremellan, eller under tiden, ska vi självklart konsumera. Vi måste handla mat till våra familjer, och leksaker, och teknikprylar, och skönhetsprodukter, och sen ska vi självklart resa då och då för att "uppleva saker" (i praktiken konsumera). 
Det är det här jag vill komma ifrån. Jag tror inte att det är speciellt berikande för mig som person att leva för att gynna kapitalismen, även om det såklart är det enklaste (i och med att jag då följer normen). Sedan vet jag inte hur jag vill leva istället. Jag har ju blivit lärd alla dessa år att man ska leva så som jag beskrev ovan. Men jag tror att en viktig del är att inte lägga så stor vikt vid just arbete och pengar (om man bara har den möjligheten). Sen får jag väl helt enkelt se vad det blir då istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0