Kan man skylla ifrån sig?
Jag har lyssnat en del på Mika på sistone. Jag älskar hans musik, för att den ofta är så glad och lättsam, och samtidigt är han ju jätteduktig.
Igår letade jag runt bland hans musik och hittade låten Blame it on the girls.
Igår letade jag runt bland hans musik och hittade låten Blame it on the girls.
Jag gillar den massor, men jag tänkte ta ett inlägg för att diskutera temat i låten.
Först ska jag väl berätta vad låten handlar om. Det börjar med att Mika berättar om en person han träffar som klagar på sitt liv, och inte mår speciellt bra, men samtidigt så berättas det att denna person ser bra ut och har mycket pengar. Inledningen avslutas med: "Dude, your perspective on life sucks", och sedan handlar hela låten (som jag tolkar den) om att vara glad för det man har och kärnan är att man egentligen bara kan skylla sig själv och sin egen attityd, och sluta skylla ifrån sig sitt eget missöde på andra.
Jag är lite kluven här och jag vill diskutera det.
Å ena sidan: Jag kan bli så arg på den attityden ibland. Både det att man "bör" vara lycklig om man t.ex. har pengar eller ett fint utseende. Jag tror inte att lycka kan mätas på det sättet. Visst ger ett "på pappret gott liv" goda förutsättningar för lycka, men ingen garanti. Att påstå att mannen det pratas om i början av låten egentligen inte har "rätt" att må dåligt är ganska förminskande. Visst, vi vet att han ser bra ut och har pengar, men vi vet inget annat. Det går inte att bedöma en människas mentala hälsa utifrån det.
Ytterligare så kan jag ibland hata när någon pratar om "det fria livet". Att man ska "rycka upp sig", för att "livet blir det man gör det till". Ofta blir det att man skyller stora samhällsproblem på individers inställning, och det löser knappast nånting. T.ex. brukar en del prata om feminismen på det här sättet. "Jag har då aldrig blivit förtryckt. Du umgås med fel män!", eller "Jag är kvinna och har en högt stående chefspost och har lika hög lön som manliga chefer. Jag har helt enkelt jobbat upp mig till den nivån. Kvinnor måste bli bättre på att ta för sig!". De som säger såna saker vägrar inse att det finns en genusordning i samhället, och om den synen breder ut sig (att det enda problemet ligger i att kvinnor inte tar för sig ordentligt) så kommer vi aldrig åt det egentliga problemet. Jag tror att det krävs att vi ser strukturer för att vi ska kunna komma åt kärnan.
Å ena sidan: Jag kan bli så arg på den attityden ibland. Både det att man "bör" vara lycklig om man t.ex. har pengar eller ett fint utseende. Jag tror inte att lycka kan mätas på det sättet. Visst ger ett "på pappret gott liv" goda förutsättningar för lycka, men ingen garanti. Att påstå att mannen det pratas om i början av låten egentligen inte har "rätt" att må dåligt är ganska förminskande. Visst, vi vet att han ser bra ut och har pengar, men vi vet inget annat. Det går inte att bedöma en människas mentala hälsa utifrån det.
Ytterligare så kan jag ibland hata när någon pratar om "det fria livet". Att man ska "rycka upp sig", för att "livet blir det man gör det till". Ofta blir det att man skyller stora samhällsproblem på individers inställning, och det löser knappast nånting. T.ex. brukar en del prata om feminismen på det här sättet. "Jag har då aldrig blivit förtryckt. Du umgås med fel män!", eller "Jag är kvinna och har en högt stående chefspost och har lika hög lön som manliga chefer. Jag har helt enkelt jobbat upp mig till den nivån. Kvinnor måste bli bättre på att ta för sig!". De som säger såna saker vägrar inse att det finns en genusordning i samhället, och om den synen breder ut sig (att det enda problemet ligger i att kvinnor inte tar för sig ordentligt) så kommer vi aldrig åt det egentliga problemet. Jag tror att det krävs att vi ser strukturer för att vi ska kunna komma åt kärnan.
Liknande får man höra om individer i princip alla förtryckta grupper. "Invandrare borde bli bättre på att anpassa sig till vårt samhälle", "Låginkomsttagare måste bara bli bättre på att spara", "Varför ska homosexuella göra sin läggning till en så stor grej hela tiden?". Börjar det inte låta lite skevt? Att säga såna här saker blir som att lägga hela skulden på den förtryckta och inte på förtryckaren, och igen blir det förtryckaren som får makten att definiera förtrycket ("nej, det här är inget förtryck. Du är fri att göra det här och det här så kommer du upp till samma nivå som oss").
Jag tror inte på ett samhälle där det är upp till individen själv att kämpa emot orättvisor och förtryck, medan förtryckarna ser på. Jag tror på lagar och normer som gör att vi alla kämpar gemensamt för ett samhälle där alla ända från början har samma förutsättningar, och ingen tvingas kämpa hårdare än någon annan.
Å andra sidan: Självklart är det ofta ett ganska bra budskap: "Skyll inte ifrån dig. Det är ditt liv. Det är din inställning som avgör hur du mår". Jean-Paul Sartre sa att människan är dömd till frihet. Du kan klaga hur mycket du vill på att du mår dåligt och allt är skit, men det är egentligen du själv som måste göra något åt saken. För det går alltid att göra något. Du kan säga upp dig från jobbet du hatar. Du kan lämna personer som gör dig illa. Du kan flytta, eller göra stora förändringar i ditt levnadssätt. Ofta gör vi ju dock inte detta eftersom vi är rädda för att konsekvenserna av vårt handlande kommer att bli värre än av att fortsätta i samma bana. "Jag har hellre det här jobbet jag inte trivs med än att vara arbetslös", är nog en ganska vanlig tanke.
Å andra sidan: Självklart är det ofta ett ganska bra budskap: "Skyll inte ifrån dig. Det är ditt liv. Det är din inställning som avgör hur du mår". Jean-Paul Sartre sa att människan är dömd till frihet. Du kan klaga hur mycket du vill på att du mår dåligt och allt är skit, men det är egentligen du själv som måste göra något åt saken. För det går alltid att göra något. Du kan säga upp dig från jobbet du hatar. Du kan lämna personer som gör dig illa. Du kan flytta, eller göra stora förändringar i ditt levnadssätt. Ofta gör vi ju dock inte detta eftersom vi är rädda för att konsekvenserna av vårt handlande kommer att bli värre än av att fortsätta i samma bana. "Jag har hellre det här jobbet jag inte trivs med än att vara arbetslös", är nog en ganska vanlig tanke.
Poängen med låttexten är nog att hur mycket man än kan skylla ifrån sig, man skyller på personer i ens liv, på uppfostran, på ens livssituation i allmänhet, så är det ändå man själv som måste göra en förändring om man vill må bättre. Och där kan jag faktiskt hålla med. Om en person i din närhet får dig att må dåligt så är det ändå du som måste se till att personen försvinner ur ditt liv, alternativt lära dig stå ut med det. På samma sätt, om samhället missgynnar dig, t.ex. såsom patriarkatet missgynnar kvinnor, så är det ändå du själv som måste se till att det börjar förändras. Det handlar inte om att du ska sluta klaga och nöja dig med allt, utan om att sluta tro att någon annan kommer att ordna det åt dig och inse att du själv bär ett ansvar för att förbättra samhället såväl som ditt eget liv.
Har någon ett bidrag til diskussionen? Klockan är mycket, och jag börjar bli osäker på vad jag egentligen tycker. Finns det någon bra slutledning på detta?
Kommentarer
Trackback
