Jag kom över en sån här sida med "plasikoperationer som gick snett" typ, och tänker ännu en gång på hur det är omöjligt att göra rätt som kvinna.

 

Idealet för hur kvinnor får se ut är otroligt snävt. Det kan vara nåt fel på precis alla kroppsdelar, men det finns också lösningar på det mesta. Att plastikkirurgi finns, och tycks bli allt mer accepterat, tycker jag är väldigt självklart med tanke på de extrema krav vi har på oss.

 

Som feminist tycker jag givetvis att det är problematiskt med plastikkirurgi och olika skönhetsingrepp. Genom att ändra på min kropp till ett mer idealt utseende reproducerar jag ju det idealet vilket bidrar till att andra som inte uppfyller idealet mår sämre. Jag tror att det är viktigt att fundera på vilka val vi gör och vilka normer vi reproducerar. Ska jag följa normen, eller kan jag låta bli och på så sätt hjälpa till att utvidga den? Om jag inte sminkar mig kanske jag kan få t.ex. min syster att inse att man inte måste sminka sig. Samma sak med mer seriösa ingrepp, om jag t.ex. förstorar mina bröst så visar jag ju för min omgivning att stora bröst är något viktigt och fint att ha (och tvärtrom, att det är dåligt att ha små). 

 

Samtidigt lever jag och alla andra i en värld som är extremt utseendefixerad. Jag blir påverkad av människor omkring mig, och det gör att jag också är utseendefixerad och vill ändra på saker hos mig själv. Jag vill se bra ut, för jag har lärt mig att det är viktigt. Så jag sminkar mig ibland, jag färgar håret och vill ha en snygg frisyr. Jag vill vara smal och jag har en del komplex. Ibland går det bättre att skita i det och visa upp min "fulhet", ibland är jag mer osäker och ger efter för normen. Jag har därför full förståelse för att människor väljer att plastikoperera sig. Många mår säkert bättre av det. Även om jag tycker att det är problematiskt så är det inte den enskilda kvinnas fel eller ansvar, utan det är självklart det snäva idealet som är problemet. 

 

Och exakt hur snävt idealet är blir tydligt om man tittar på "artikeln" ovan. För nej, det räcker inte med att dessa kvinnor redan har fixat till sig för att passa. När de väl har gjort det är det "för mycket" eller "för onaturligt". Naturlighet är dessutom ett ideal i sig, vilket syntes tydligt hos en av kommentatorerna som menade att hen (han?) skulle "ta en tjej med naturlig A-kupa framför opererad C-kupa alla gånger". 
Det får mig att undra var gränsen egentligen går? Att vi ska fixa till oss och pyssla om vårt utseende är självklart. Det är tydligt att vi ska vara rakade, vara fräscha och lukta gott, ha god tandhygien, gärna fint svallande hår och jämn hy. Men när övergår det här till "onaturlighet"? Silikonbröst eller ett nosejob är kanske självklart. Men hur är det med att fylla i läpparna? Bleka tänder? Göra olika hudbehandlingar? Tatuera in eyeliner?

 

Med andra ord ska vi vara extremt snygga hela tiden, men vi ska inte göra någon större ansträngning för att uppnå det. En omöjlig ekvation åtminstone för mig.