Fördelar med loppis

Den här fina lampan köpte jag på Röda korset-loppis för ett tag sen. Av nån anledning har jag fastnat för gamla lampor, och jag ser så fram emot att börja inreda en egen lägenhet med en massa loppisfynd.

 

För övrigt är loppis typ det bästa som finns! Jag ska räkna upp några fördelar:

 

-Det är billigt. Det är en rätt självklar fördel. Jag tycker om att det finns ett billigt alternativ, som samtidigt känns etiskt okej. Jag spenderar i och för sig mer pengar genom att gå på loppis än vad jag annars hade gjort, men det är trevligt att få ge utlopp för ett sånt intresse som shopping fastän man inte har så mycket pengar.

 

-Återanvändning är ju alltid bra. Istället för att slänga hela gamla kläder och välfungerande saker som man tröttnat på kan man sälja det vidare, och genom att köpa begagnat minskar ju konsumtionen, och därmed behöver inte lika mycket saker tillverkas. På det viset sparas ju miljöresurser.

 

 -Mindre kemikalier. Allt man köper idag innehåller kemikalier, kläder är inget undantag. När det gäller enskilda kemikalier är det bara några som är skadliga, men då man tänker på alla kemikalier vi får i oss genom kläder, saker, mat, skönhetsprodukter o.s.v. förstår man att det blir många olika kemikalier som blandas. Och vi kan inte veta hur dessa samverkar. Man brukar prata om kemikaliecocktail.
Genom att köpa färdigt urtvättade kläder kommer man i kontakt med betydligt färre kemikalier!

 

-Individuell kreativitet! Visst känns det kanske nuförtiden som att "alla" handlar second hand, och därför känns det kanske inte som att man får en jätteunik stil genom att handla där.

Fast jag tycker att loppisar verkligen utmanar min kreativitet! Eftersom urvalet är begränsat måste man ofta göra det bästa av det som finns. Det finns inga köns-, ålders- eller statusgränser som det finns i vanliga affärer (eller åtminstone är det inte lika tydligt uppdelat). Man tittar mer på plagget i sig än på vem det var riktat åt från början, och det blir lättare att klä sig över t.ex. könsgränserna. 

 

En kamrat muttrade en gång att ett par second hand-jeans kostade 300 kronor & att 'hela anledningen' till att köpa begagnat då var off.

Sorgligt, tycker jag. För även om begagnat skulle kosta exakt samma (vilket det ju gör på vissa håll & kanter) eller _mer_ (vilket det också gör på vissa håll..) som frasande nya plagg är det förtjusande att kunna bära plagg vars kemikalier har nötts & vilka innebär att ingenting nytt av världen har behövt gå till spillo.

Plus: köper en från en schysst second hand-kedja går ju slantarna (när dom inte lyckas irra sig vilse till någon girigbuks fickor..) till ex. hemlösa & inte till ett fult företag. Att det är billigt framstår då som sekundär bonus.

Dock! En undran. Jag älskar begagnade prylar & kläder, men jag funderar lite på just shoppingaspekten. Dels tycker jag att det är något märkligt att tala om shopping som ett intresse. Jag kan förstå att en kan ha ett intresse i att äga sakerna som en shoppar - men att själva konsumtionen är ett nöje?

Oavsett: det minus som jag kan se med begagnade fynd är att en kanske inte ifrågasätter sin roll som konsument eftersom det är _gamla_ prylar & kläder, fast det fortfarande sällan är prylar & kläder som en faktiskt _behöver_ när femtionde loppisklänningen hängs på galgen.

Jag ramlade in i din blogg via Fannys & vet inte hur du ställer dig till att problematisera konsumtion, men det är funderingar jag har & jag lyss gärna till vad du tänker om den saken: second hands roll i att bibehålla människan som konsument.