Jag köpte en cider idag för att "fira" att jag är ledig i helgen. Och jag behövde inte visa id, vilket är rätt underligt med tanke på att de ska fråga alla som ser ut att vara under 30, jag är 19 och jag har fått höra att jag ser ut som en 14-åring. Kanske jag plötsligt ser ut att kunna vara över 30?

 

 

Nåväl, det är ganska intressant att se hur min syn på alkohol har förändrats mycket på en ganska kort tid. För bara ett halvår sen var jag helt anti, och blev nästan arg när jag nån gång var tvungen att köpa en öl till mamma för matlagningen bara för att jag då "bidrog till alkoholkonsumtionen".

Det är inte direkt så att jag är någon alkoholist nu heller, men min inställning till alkohol har helt klart förändrats. Att bara sådär köpa en cider inför en fredagskväll var förut inget alternativ, men nu känns det helt okej. Jag vet att det delvis beror på att saker har varit lite upp och ner på sistone, och jag ofta känner att jag behöver något (om det så är chips, choklad, lite nya kläder, en hel säsong av en serie på en kväll eller alkohol) som hjälper för stunden. Men samtidigt vet jag också att omgivningen har påverkat mig en hel del.

 

Många av mina vänner har nyligen "börjat" dricka (från att ha varit som jag, och i princip aldrig druckit), och det har självklart påverkat mig. Plötsligt insåg jag att jag satt ensam i min nykteristbåt, och det kändes lite obehagligt att vara så övergiven. Det har fått mig att, i alla fall i mina egna tankar, glida lite ifrån människor och det har självklart lett till funderingar såsom "Men skulle det vara så farligt att bara prova lite? Om jag anpassar mig lite så kommer vi kanske hitta tillbaka till varandra? Eftersom det är jag som är ensam är det väl jag som måste ändra på mig?". Så småningom har dessa funderingar, som först ledde till beslut om att "ifall jag blir bjuden kanske jag inte säger nej", slutligen lett till att jag självständigt köper en cider inför en fredagskväll hemma, utan att någon kommer att se mig dricka den eller ens veta att jag gör det.

 

Det är lite läskigt det där att veta hur beroende man är av andra, även fast man inte vill tro det. Att dricka en cider då och då är ingen big deal kanske nån tycker, och nä, det är det ju inte. Men om jag tänker lite större... Tänk om jag träffar en partner eller god vän i framtiden med t.ex. väldigt rasistiska eller kvinnofientliga åsikter. Kommer jag då att anpassa mig, och så småningom ändra åsikter helt? 
Att utveckla sitt tankesätt genom att få fler perspektiv och erfareheter är självklart bra! Men när man börjar tänja på sina principer för att passa in och få andra att tycka om en, då blir det problematiskt.