Jag tycker jag fick till ett riktigt bra svar på ett inlägg av Sanna om privilegiet att kunna skaffa barn, så jag postar helt enkelt ungefär detsamma här också.

 

Sanna skrev: "Men någonstans tänker jag att det inte får glömmas bort att fertilitet är ett privilegium. Inte alltid något kärt privilegium, precis som många män kan känna att det inte alls är särskilt lattjo att vara man alla gånger, men likväl ett privilegium." 

Jag tycker det anknyter rätt bra till tidigare diskussioner om t.ex. vithetsnormen och att försöka se var man själv står i hierarkin även om man kanske inte känner sig så privilegierad.

Som kvinna står jag ju under mannen och även om det gör mig strukturellt diskriminerad så måste jag vara medveten om att jag ändå som vit kvinna står över den färgade kvinnan i samhället.

Så även om man som väldigt fertil kvinna kan tycka att det är jobbigt att tvingas göra aborter hela tiden så är man ändå (kanske inte som individ, men som del av en grupp!) privilegierad jämfört med en infertil kvinna.
Det är så svårt att börja jämföra på individnivå eftersom alla ändå är så olika. För det finns säkert många infertila kvinnor som inte vill ha barn, och därför kan tycka att det är rätt nice att ha ett "inbyggt" preventivmedel. I det fallet har ju den infertila kvinnan det betydligt bättre än den fertila kvinnan som hela tiden tvingas skydda sig väldigt noga och göra aborter. Men strukturellt har den fertila kvinnan det ändå bättre, eftersom hon, som Sanna skriver, har privilegiet att kunna välja.

 

Jag tror alltså att det viktiga här är att försöka se sig själv som en del av strukturen. Visst kan även den heterosexuella, gifta, vita cis överklass-mannen känna sig orättvist behandlad, men han måste ändå förstå att han hör till den grupp som står överst i samhällshierarkin.