Jag tänker fortsätta lite på samma tema som i det här inlägget.

Homofobi syns och hörs väldigt ofta. Jag tror att jag i stort sett varje dag under min högstadietid fick höra "bög" som ett skällsord (alltså inte riktat mot mig, utan mot andra personer, eller till och med saker). Öppet homosexuella personer får utstå en massa påhopp (tänker t.ex. på bloggare och liknande). "Vi borde införa den ryska homolagstiftningen också i Finland" vågar jag inte ens räkna hur många gånger jag har hört det senaste året. Titt som tätt är det också någon som "tänker på de stackars barnen" och tycker att homopar inte borde få adoptera.

 

I många fall tas detta på allvar, och någon ryter ifrån. Men det finns också många fall där ingen gör det. Istället bortförklaras det, skämtas om osv. Jag har full förståelse för att den som blir utsatt inte orkar ta det på för stort allvar och istället skämtar bort det (t.ex. när Dennis M skämtar om att han ska föda hans och hans partners barn genom näsan, som svar på en elak kommentar). Många homofobiska uttalanden kan tyckas så idiotiska att de är lätta att skämta om. 
På samma sätt går det ofta lätt att avfärda och ignorera. Jag har kommit på mig själv att göra detta speciellt när det gäller äldre personer. Jag tänker att det var så de växte upp och att jag ändå inte kan göra något. "Äh, dom idioterna bryr vi oss inte om", kan man kanske säga som tröst åt sig själv eller någon som blir utsatt. Och det är ju fint. Allt som gör att en utsatt människa får det lättare att klara sin vardag är jättebra.

Det var aldrig någon, vad jag hörde, som under min högstadietid sa ifrån när man hörde "bög" användas i de mest konstiga situationer. Istället skrattade man kanske, eller reagerade inte alls. Ifall någon nånsin tog upp det kom man kanske fram till att "man menar ju inget illa, det är bara ett ord". 
När man läser homofoba kommentarer på internet om är det ofta ingen som reagerar. Istället sitter man (inklusive jag själv) och suckar och tänker "jävla idioter", men utan att göra något överhuvudtaget.

 

Jag tänker att vi måste bli bättre på att säga ifrån. Oavsett hur idiotiskt det som sägs än är så borde vi visa att det inte är okej. Inte skämta bort. Inte ignorera. Säga "Du, det där är riktigt elakt sagt, och det är absolut inte okej att säga så till någon". För grejen är att dessa personer som sprider sin idioti är egentligen inte idioter. De är inte nån slags konstig folkgrupp som bor långt ute i nån skog nånstans. Det är personer mitt ibland oss, som påverkar sina medmänniskor, kanske uppfostrar egna barn och barnbarn. De är mina släktingar, mina bekantas släktingar, och kanske de som nästa generation (en mängd personer med en mängd olika sexualiteter) kommer att växa upp bland. Därför kan vi inte låtsas som att dom inte finns.